Magknipen verkar vara borta...

Idag har det gått 5 dagar sedan jag slutade med komjölksprodukter och Hugo verkar må mycket bättre sedan dess. Hans magknip är i princip borta. Svårt att veta om det beror just på detta eftersom jag gjorde en del andra ändringar också så som minska intaget av sötningsmedel, amma honom upprätt och rapa honom efter varje måltid (omdet går). Just nu spelar det ingen roll vad exakt det är utav dessa åtgärder som gör att han mår bättre, huvudsaken är att han gör det. Min mage har också blivit mycket bättre nu, så det är nog ganska troligt att det är laktosen som inte varit så bra för någon utav oss. Om ett tag kan jag ju börja att lite försiktigt introducera laktos igen i mindre mängder för att se om magen klarar det då. Hans tarmar är ju känsligast de första fem veckorna av hans liv så nu börjar de nog bli bättre automatiskt framöver. Skönt!

Igår var Sara och Vera här på lite glögg. De är ju båda två gravida så de var sååå nyfikna på att träffa Hugo. Ja, Vera har ju träffat honom ett par gånger förut men för Sara var det första gången. Vi hade jättetrevligt och Vera passade på att mata honom med nappflaskan vilket gick jättebra. She is a natural!

Skriver mer senare...Nu vakar Hugo och då ska jag passa på att bada honom villket han älskar, och sedan ska han få massage på skötbordet. Härligt!

Hans första julklapp...

Det är inte så lätt att hinna med och blogga nuförtiden...jag får passa på mellan amning, blöjbyten, matlagning och tvätten :). Nu sitter jag i alla fall på ett café vid stureplan och softar lite medan min älskling sover sött i vagnen. Vi har varit ute och gått en timme i regnet. Rätt skönt om man är rätt klädd vilket jag var, hade dragit på mig gore tex stället. Vi gick till barnbutiken på karlavägen för jag skulle höra mig för angående ett babygym som vi beställde och betalade för där för ca. 1 månad sedan. Den där affären är det bara strul med...Tydligen så hade den beställningen blivit restad och de kan inte säga när det kommer till butiken. Troligen i slutet på december men man vet aldrig med dem...Personalen där är bara grinig när man ringer och frågar hur det går med beställningen etc. De som har ny ägare nu och allting...De borde verkligen lägga lite mer krut på vara tillmötesgående och vänliga mot sina kunder. Det är tack vare oss konsumenter som butiken lever vidare så de är faktiskt helt beroende utav oss. Kanske räckte det inte med att byta ägare, kanske måste de även byta ut personalen i butiken...? Ja, ja, expediten i affären erbjöd mig i alla fall lite surt att jag kunde få pengarna tillbaka om jag ville köpa babygymmet i någon annan butik. Men har jag väntat så här länge kan jag lika gärna vänta ett tag till då...

Jag köpte en jättefin julklapp till Hugo där. Eftersom han ännu inte är så stor att han kan gå in på bloggen och läsa sig till vad jag köpte så kan jag berätta det för er läsare :). Det blev en jättefin mjuk tygbok med en massa djur i som sitter fast med kardborreband. Snart kommer han upptäcka att han har händer som man kan använda till en massa praktiska saker och då kommer han tycka att det är jättekul att greppa tag i djuren och dra loss dem från boken. Spännande!

Snart kommer han börja le mot oss också...i vecka fem säger de. En vecka kvar då. Idag tyckte jag mig faktiskt börja se tendenser till ett leende när jag satt och pratade med honom. Han drog ut mungiporna åt sidan några gånger, men det var inte ett helt leende utan snarare ett halvt.

Nackträning

Efter massagen var det dags att öva träna nackmuskelaturen lite. Han har en spegel framför sig på skötbordet som lockar honom att lyfta huvudet så att han kan se sig själv. Han är jättestark i nacken. Han kan hålla den uppe i säkert 15-20 sekunder och vrida den åt båda hållen flera gånger på rad. Övning ger färdighet!

Mmm massage...

Idag låg Hugo på skötbordet och lyssnade till Sarah Brightman samtidigt som han fick massage utav mig. Sämre kan man ju ha det!

Ännu en lugn natt!

Åh, han har sovit bra i natt också! Vi gjorde på samma sätt som igår. Han fick mycket mat innan insomningen och sedan lade vi ner honom i vagnen och det var han nöjd med. Det verkar som om de här magdropparna har hjälpt lite också för han verkar inte ha lika ont i magen nu. De här senaste tre dagarna har han också verkat mer lugn och harmonisk än tidigare. Det beror förmodligen på att han har hade det lite tufft där några dagar när han höll på att bemästra någon ny färdighet. Det står i den omtalade boken "Växa och upptäcka världen" att varje barn genomgår sju dramatiska utvecklingssprång utvecklingssprång under sitt första år och att dessa inträffar samtidigt för alla barn. Med en variation på en vecka fram eller tillbaka i tiden. Man talar då om att barnet föds på nytt och måste erövra en helt ny upplevelsevärld vid varje språng. Detta är väldigt påfrestande för barnet och när han är mitt upp i språnget blir han oftast oförklarligt klängig, gnällig och skrikig. När det sedan är över blir barnet mycket lugn och harmonisk. Det första språnget tar barnet vid fem veckors ålder, så det ska bli intressant att se vad som händer med Hugo när han är 4-6 veckor. Om det här stämmer in på honom också eller om han redan har tagit sitt första språng lite tidigare i och med att han redan visat tecken på det. Vi får se...

Det är en otroligt läsvärd bok då man i och med den vet vad man ska förvänta sig gällande barnet och dess utveckling. Det är också en trygghet att veta att barnets beteende är normalt och att man som förälder inte gör något fel. Det barnet behöver allra mest den första tiden är närhet och kärlek och det kan jag lova att Hugo får tonvis av!

Ikväll ska jag ha min första egentid med tjejerna sedan Hugo föddes. Vi ska ut och käka på en libanesisk restaurang här i närheten. Tänkte att det kan vara bra att ha nära hem om det skulle vara något. samtidigt spiller jag ingen tid på resan dit och hem utan kan istället ägna mer utav tiden på tjejena. Nu när Hugo verkar må så bra så känns det helt ok att vara borta från honom några timmar utan att ha dåligt samvete. Dessutom är det mysigt för både Erik och Hugo att de får lite egentid tillsammans. Det ska bli jättetrevligt ikväll!

I natt vände det!

Igår var Hugo lugn hela kvällen när han låg och sov på min mage i soffan. Vid 22-tiden började jag gruva mig lite inför den kommande natten. Skulle han vakna till liv nu snart och börja skrika som har gjort den senaste veckan? En timme senare fick han sitt sista mål inför natten och sedan skulle jag försöka lägga honom. Efter att jag hade ammat honom en jättelång stund var han fortfarande hungrig. Då gjorde jag i ordning 60ml modersmjölk-ersättning och gav honom. Eftersom det har varit svårt att få honom att ligga i sin säng så provade jag att lägga honom i vagnen istället. Han låg och gnylade lite när jag hade lagt ner honom men när jag hade sjungit för honom en stund blev han lugn. Jag ställde då in vagnen i sovrummet bredvid min sängsida och satte på musikmobilen med lite vågljud som han tycker om. Det funkade! 10 minuter senare sov han. Eftersom han är så himla hungrig på kvällarna kanske det är därför han inte riktigt kommit till ro tidigare. Han har tydligen behövt mer mat än vad jag har kunnat ge honom. Därför är det jättebra att ge honom ett extra mål mat med modersmjölkersättning precis innan läggdags, så att han är riktigt mätt och belåten.

Han sov ända fram till kl. 05, 5 1/2 timmar alltså. Sååå himla skönt för oss alla! Då vaknade både jag och Erik. Jag ammade honom och sedan låg vi alla tre och gosade, sjöng och småpratade. Vi hade en sådan där riktig mysmorgon och Hugo var jättenöjd. Efter ett tag somnade han om igen och då passade jag och Erik på att äta frukost tillsammans innan han skulle åka iväg till jobbet. Tänk om alla nätter och mornar kunde vara så här...

Kommer jag gå omkring med ständigt dåligt samvete nu..?

Äntligen har jag fått min nya lilla rosa dator som Erik hade beställt åt mig! Den är sååååå fin och jättesmidig att ha med sig i skötväskan. Tack älskling, du är underbar!

Efter att ha varit på Bvc i fredags och diskuterat Hugos sömnsvårigheter på nätterna och olika sömnmetoder så kände jag mig som en dålig mamma...Man skulle absolut inte köra 5 minuters metoden på barnen förren de blivit minst 6 månader. Det enda som funkar innan dess är att ta upp och hålla barnet och låta det vara nära så länge det vill tills han känner sig lugn och trygg. Jag hade ju haft detta på känn redan andra dagen vi testade 5 minutersmetoden så jag var inte helt ute och cyklade. Men trots detta kände jag mig som en dålig mamma som hade utsatt honom för det här i två nätter i rad när det enda han behövde min och Eriks famn. Stackars liten...Ja, ja. Man kommer förmodligen alltid att gå runt med mer eller mindra dåligt samvete som nybliven mamma och undra vad man gör för fel när saker och ting inte funkar som vi tycker att de borde göra. Trots att vi slutade med 5 minutersmetoden i fredags har han fortsatt att vara otröstlig på nätterna. Det enda som får honom lugn är amningen. Ibland undrar man hur han kan äta så mycket som han gör. På kvällarna sitter jag och ammar varje timme. Lite jobbigt så klart men det är bra att han äter. Eriks pappa gjorde en intressant uträkning på hur mycket Hugo äter i förhållande till hans vikt. Det han äter vid varje mål är det samma som om jag skulle dricka ca. 2 liter fet mjölk vid varje måltid. Ibland är varje måltid varje timme...det är rätt så mycket mat! Han är en hungrig lite kille och njuter av mat precis som sin mamma.

Han har fortfarande jättesvårt att komma till ro på kvällarna och skriker väldigt mycket på nätterna. Han somnar först vid 04-tiden. Suck...Men det är mest synd om honom så klart som är så ledsen och har magknip. Många spädbarn lider av magknip den först tiden eftersom deras tarmar är väldigt känsliga och outvecklade. Har köpt magdroppar till honom på apoteket men de verkar ock inte ha hjälp ännu. Jag tycker så synd om honom och det finns inte så mycket jag kan göra för att det ska bli bättre mer än att försöka rapa honom, massera magen och cykla hans ben. Hoppas att det lindrar hans smärta lite i alla fall...

Vi fortsätter att kämpa på. Det blir säkert bättre om några veckor när han blir lite äldre...

Ännu en sömnlös natt...

Ja, nu har det gått 2 1/2 vecka sedan Hugo föddes och de händer nya saker hela tiden med honom . Ingen dag är den andra lik och man kan inte riktigt räkna med att något som fungerar ena dagen även ska fungera en annan dag. Man får pröva sig fram hela tiden för att se vad som fungerar. De senaste dagarna har Hugo varit väldigt orolig och gråtit oavbrutet på kvällarna vid sänggåendet. Det enda som har fått honom lugn är när man tagit upp honom i famnen. Han har inte heller velat sova i sin säng. Erik och jag har läst på om lite olika sömnmetoder som man kan ta till för att få barnet att somna. Vi bestämde oss för att testa 5 minuters metoden och har nu gjort det i två nätter. Den har dock inte visat sig fungera på Hugo eller på oss. Vi har bara blivit mer stressade och sovit ännu mindre. Jag vet att man ska ge metoden lite mer tid än två nätter innan man dömer ut den men det känns inte som att den kommer att fungera på Hugo. Dessutom ska det ha blivit något bättre andra natten snarare än sämre så vi får nog testa något annat. Det är alldeles för hjärtskärande att höra sitt barn skrika sig tröstlös i flera timmar...Som med alla metoder passar de vissa bättre och andra sämre. Jag tror också att Hugo behöver bli lite äldre innan man testar en sådan här metod helhjärtat. Nu behöver han vår närhet och jag vill finnas där och trösta honom när han är ledsen och orolig.

Ska istället prova Sova hela natten metoden som går ut på att man vyssjar, vaggar, buffar och sjunger en godnatt ramsa för barnet så att han kommer till ro och somnar. När han sedan vaknar igen tar man upp och buffar honom och avslutar sean med godnatt ramsan innan han somnar. Detta upprepas varje gång han vaknar på natten. Efter några dagar kommer han somna direkt till ramsa eftersom han då lärt sig förknippa den med sömn. Han somnar då av trygghet istället för av utmattning.

Nu ligger min lilla älskling här bredvid mig i soffan och sussar. Han är helt slut efter nattens håll i gång. Vi ska nog få till det till slut...och förutom sömnsvårigheterna äter han och mår jättebra!
Klockan 11 idag ska vi till Bvc för att mäta och väga Hugo. Ska då också passa på att fråga lite om mina funderingar kring sömnen.

Nu ska jag smita in i duschen innan han vaknar och sedan ska vi gå på en promenad :).

Fotografering på Model House

Idag har Hugo och jag varit ute på en promenad i snökaoset. Det var verkligen inte lätt att dra vagnen eftersom det inte var plogat på så många ställen. Men trots en väldigt guppande vagn sov Hugo som en stock! Jag var dock alldeles dyngsur av svett när vi äntligen kom hem igen. Har inte ansträngt mig så mycket sedan förlossningen. Dags att börja träna på SATS snart igen om jag ska orka plöja vagnen genom snön i vinter!

Igår fick jag ett överraskande samtal. De ringde från Model House vid Hötorget och berättade att det var en Ulrika som hade varit hos de och modefotograferat sig, och som också hade rekommenderat mig att bli fotograferad. Jag ska alltså få bli stylad och fotograferad där helt kostnadsfritt! Wow, vad kul! Jag får ta med mig Erik och Hugo så att de också kan vara med på några bilder. Så himla passande att få ta lite proffsbilder på oss nu när vi har Hugo också. Jag och Erik har tidigare pratat om att vi skulle vilja göra en bildserie med foton av Hugo som vi kan rama in och sätta upp på väggen i lägenheten. Vi ska dit och fotografera oss på söndag. Tack snälla Ulrika! Det var verkligen en kanonpresent!

Nu hör jag att prinsen börjar vakna till liv därinne. Bäst att gå och kolla om det är matdags...

Första tiden hemma

När hela familjen är samlad trivs jag som allra bäst!


Har nu fått lite tid över så här på söndagsmorgonen, både Hugo och Erik ligger och sussar. Då passar jag på att ta tillfället i akt och blogga lite på min egentid. Harinte blivit så mycket egentid på sistone, och även om det har blivit det har jag inte haft lust att nyttja den. Jag har velat vara med Hugo istället, även om det bara inneburit att ligga och titta på honom timmar medan han sover. Livet och ens prioriteringar förändras verkligen när man får barn. Från att ha varit ganska upptagen av mig själv och mina egna behov har nu Hugo blivit viktigast. Han kommer alltid att sättas i första rummet hädanefter. Det är en otroligt härlig känsla att känna så starkt för någon. Det enda som egentligen betyder något nu är att Hugo och vi som familj mår bra.


Här ligger jag och softar på pappas bröst.


Redan från dag 1 sov jag i min mysiga sovpåse.


Nu har vi varit hemma med Hugo i 9 dagar och äntligen börjat komma till ro. Vi har verkligen haft fullt upp hela tiden sedan vi kom hem. Från dag ett satte vi igång att göra saker med Hugo, så som att åka och storhandla. Det var jättekul, blott fem dagar gammal satt han i bilstolen i kundvagnen på Ica Maxi. Under veckan som gått har vi passat på att fika med en massa vänner som har varit nyfikna på att träffa Hugo. Det har gått jättebra! Han är såå snäll, sover mest hela dagarna och är väldigt anpassningsbar vad gäller ljud och nya miljöer. Han börjar även sova bättre på nätterna nu vilket gör att jag och Erik får sova ca 7h totalt under en natt vilket känns som rena lyxen jämfört med de 3-4 timmarna jag fick sova hela första veckan. Jag är uppe och ammar honom 3-4 gånger per natt men däremellan sover han som en liten prins.


Det är skönt att sova i bilen!


Erik byter blöjan på Hugo på Moderna muséet.


Farbror Robin tar på mig sockarna som hela tiden åker av.


Vilken tur att jag har en sådan händig man nu när vi har så mycket nya barnprylar som ska monteras.


Tjejerna träffar Hugo för första gången och han njuter av uppmärksamheten!


En mycket stolt morfar!


En mycket stolt farmor och farfar!

Åh, idag kommer min underbara mamma hit och hjälper oss med städningen. Vi har inte hunnit städa sedan vi kom hem från BB. Hon gör vad som hellst för att få komma hit och snusa på Hugo!

Nu börjar min egentid på två timmar att ta slut...hör att lilla prinsen börjar vakna där inne. Han ska få mat och sedan ska vi gå ut på en långpromenad innan min mamma kommer.

Världens lyckligaste mamma!

Hej alla läsare!

Antar att ni redan anat varför jag inte skrivit på lite över en vecka. Jo, det är faktiskt sant! Hugo är här hos oss nu och han är helt underbar! Han föddes tisdagen den 11:e november kl. 04.59, vägde 3800 gram, var 52 cm lång och ooootroligt söt! Förlossningen tog ca. 13 h från det att värkarna satte igång här hemma med stormsteg. 3 h senare var vi på väg in till KS. Jag hade så ont att jag trodde jag skulle tuppa av där i bilen. Erik körde mot rött medan jag satt och skrek och kräktes. Tur att kl. var 19 på kvällen så att det inte var så mycket trafik! När jag kom in var jag öppen 7 cm så det var bara att få ett rum och sätta in edan (epiduralen) och lustgas på en gång. Tack gode gud för både edan och lustgas och Erik förstås. Vet inte vad jag hade gjort utan dem...Skriver mer om förlossningen vid ett senare tillfälle. Finns så mycket att berätta. Det är en otroligt häftig upplevelse. Trots smärtan är det inget jag skulle vilja vara uann. Belöningen är såååå stor! Nu har det gått 5 dagar sedan vi kom hem från BB och vi har äntligen landat här hemma. Redan nu känns det som om vi haft honom här hos oss längre...Han är otroligt lugn och snäll. Just nu ligger han och lyssnar på vågsvallen i sängmobilen. Han tycker att det är väldigt rogivande. Oj, nu vaknar han visst. Antagligen matdags....igen! Måste gå in och pussa på honom och hälsa honom välkommen till en ny helt underbar dag. Jag är verkligen världens lyckligaste mamma!

Skriver mer senare...lägger upp lite bilder på Hugo då också.