Idag skulle Sara och Peter med familj komma hit vid 15.30-tiden efter att jag hade hämtat Hugo på dagis. Vi kom på det igår kväll faktiskt att vi skulle ses så det var verkligen en härlig spontanträff. Jag och Sara har kommit fram till att det är det bästa sättet för oss att lyckas få till en träff. Sist vi sågs var på mitt och Eriks bröllop och det var ett tag sedan... vi har helt enkelt inte fått till det fler ggr denna höst pga sjukdomar och dylikt. Som de småbarnsfamiljer vi båda två är så drabbas vi av en hel del oväntade och väntade baciller tyvärr. Men så idag skulle vi då äntligen ses igen... Trodde vi ja... När jag var på väg hem från dagis fick jag ett sms av Sara där hon skrev att hon de skulle vara framme hos oss om 15 min och ville veta portkoden. Jag var lite sen pga extra lång dagishämtning, och hade precis lämnat FÖRSKOLAN då jag fick sms:et och inså att e skulle komma dit före oss eftersom jag var tvungen att gå förbi systemet på vägen hem och köpa ett par flaskor vin. Jag ringde upp henne för att berätta att jag skulle bli lite sen men hann knappt öppna munnen förrän hon berättade att Elin för typ 2 sekunder sedan hade kräkts i bilen. Gud, vad hon lät uppgiven... detta händer bara inte... Även om vi båda två snabbt konstaterade att det inte behövde vara magsjuka utan i bästa fall kunde vara åksjuka så ville ingen utav oss ändå rikera att ses utifall... Så de fick ta bilen och vända hemåt igen. Suck... Det är så typiskt att detta händer när just vi ska ses också för Sara har det senaste halvåret uttryckt att det typ inte går att umgås och träffa folk nuförtiden eftersom det alltid är ngn familjemedlem antingen i den egna eller i den familjen man ska träffa som är sjuk. Vi var tex dit bjudna på glöggmys en veckan innan jul och då var vi och tre andra familjer som var dit bjudna sjuka. Så det slutade med att det kom ca. 1/4 av dem som var dit bjudna... dessutom hade Sara själv influensan när jag hade min möhippa så hon kunde inte komma på den tyvärr. Det är säkert ett flertal tillfällen till Dennis höst som vi har fått ställa in våra träffa så det kändes verkligen som om dagens händelse verkligen var droppen som fick bägaren att rinna över. Inte så mycket för min egen del men för Saras eftersom hon haft sådan grym otur med det social på sistone... Både hon och Peter hade verkligen sett fram emot att komma hit ikväll och så blev det så här... Det är ju inget att göra och man får väl försöka se det positivt och tänka att det var tur i oturen att Elin trots allt bara hade blivit åksjuk och inte fått magsjukan. Vi ger inte upp Sara, vi ska hitta ett nytt datum snart!
Der blev en riktigt skön kväll ändå här hemma trots att vi också verkligen hade sett fram emot
att träffa dem. Erik gratinerade hummern som han hade köpt för ett par dagar sedan och öppnade en flaska vin som vi avnjöt i all enkelhet och stillhet här hemma till bakgrundsmusik av
Melody Gardot :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar