Rätt eller fel...

För ett par veckor sedan så var det ett gäng skateboardkillar i 20-års åldern som höll till här alldeles nedanför våra lägenheter och åkte skateboard mot bänkar och dylikt... Jag hade balkongdörren öppen och det hördes väldigt väl när de åkte. Jag tyckte att det var störande att man inte ens skulle kunna ha balkongdörren öppen utan att bli störd utav detta. Dessutom så tyckte jag inte att det var särskilt lämpligt att det blev slitage på bänkarna här nere som förmodligen inte var placerade där utav Skanska för det ändamålet. Kände dessutom en viss oro att det här området som vi precis flyttat till, skulle komma att bli ett skateboardhak. Erik var inte hemma så jag kunde inte rådgöra med honom ang. vad jag skulle göra åt situationen. Jag bestämde mig i allafall att ta med mig Hugo, som låg i vagnen och sov, och ta hissen ner och gå ut och prata med dem. De var visserligen ett gång på ca. 10 killar men jag är tuff och dessutom så ger de sig inte på en mamma med ett litet barn. Det var ju precis här nere också så vad kunde hända...

Jag berättade för dem hur jag upplevde situationen och att jag inte tyckte att det var särskilt bra att de höll till här utav anledningarna jag beskrev ovan, och sade att om de fortsatte att hålla till här så skulle jag bli tvungen att ta upp det med Skanska. De blev väldigt irriterade på mig och tyckte att jag hade fel och att om jag tog det vidare var det ingen som skulle lyssna på mig. De berättade även att de höll på att spela in en film och att de bara ville göra klart sitt arbete, sedan skulle de dra. Jag frågade hur länge de trodde att det skulle ta innan de var klara, timmar, dagar eller...? De svarade irriterat att de inte visste. Jag insåg att de var ingen idé att diskutera det här vidare med dem så jag tackade för samtalet och sade att jag stod fast vid det jag hade sagt tidigare. Sedan gick jag upp till lägenheten igen. De fortsatte att skata i ca. 1-2 timmar till efter det.

Sedan dess har jag faktiskt inte sett till dem men de kan ju ha varit en slump också. De kan ju ha skatat här ner när vi inte har varit hemma. Så idag på em, när Erik var borta, så hörde jag det här skatandet och raspet mot bänkarna här nere igen. Jag gick ut på balkongen och så endast en kille som skatade. Jag funderade ett par gånger på om jag överreagerade när jag blev irriterad på detta men bestämde mig även denna gång för att gå ner och prata med den här killen, på ett vänligt men bestämt sätt. Även denna gång låg Hugo och sov i vagnen så jag tog med mig honom och åkte ner. Jag sade till killen exakt samma sak som jag hade sagt tidigare till de andra killarna och berättade även för honom om den händelsen. sade även att det var flera i huset som hade reagerat över detta och att vi skulle prata med Skanska om de inte hittade något annat ställe att hålla till på. Den här killen berättade att det gänget som jag hade pratat med förra gången var hans kompisar och att han väntade på dem nu. Han hade inte varit med förra gången men skulle vara det denna gång. Jag bad honom att ringa till hans kompisar och berätta för dem om vårat samtal, så att de kanske kunde ändra planerna och vara någon annanstans. Sedan tackade jag för samtalet och gick därifrån. När jag kom upp till lägenheten gick jag ut på balkongen för att se vad som hände där nere. Killen pratade i telefonen, ställde i ordning bänken efter sig och tog sin jacka och skateboard och gick därifrån :).

Skönt, tänkte jag! Bra att jag gick ner och stod på mig i den här saken som jag tyckte var viktig för mig. Men jag kände samtidigt att jag fick lite dåligt samvete för att jag hade kört iväg ett gäng kreativa ungdomar som bara ville göra sin grej... Tyvärr kände jag att det blev på min bekostnad den här gången och därför valde jag att agera som jag gjorde. Rätt eller fel... Jag vet inte riktigt?