Idag var jag och fikade med min kompis Helena inne i stan. Jag unnade mig en jättegod morotskaka som jag delade i två delar. Visste att blodsockret bara klarade av att bryta ner en halv vid det tillfället. Den andra biten bad jag att få ta med mig hem så att jag skulle kunna smaska i mig den vid ett senare tillfälle. Vilket inte dröjde särskilt länge eftersom jag åt den till efterrätt på kvällen sedan. Så nu har vi osökt kommit in på mitt expertområde, nämligen kost. Jag är väldigt intresserad av näringslära och att äta rätt samtidigt som jag är en livsnjutare som verkligen uppskattar riktigt god mat. Den här kombinationen är inte så svår att balansera även fast man är diabetiker och dessutom gravid. Under graviditeten har jag inte ändrat särskilt mycket i mitt sätt att äta. Jag tycker inte att jag har gjort några avkall gällande god mat utan unnat mig en del godsaker då och då som gjort tidigare. Skillnaden är väl att jag har tagit ännu fler blodsocker än vad jag brukar och planerat mitt ätande lite bättre. Innan jag äter ngt som jag vet kommer att påverkar blodsockret funderar jag på hur mycket det jag stoppar i mig kommer att påverka blodsockret och sedan hur mycket insulin jag då behöver ta i samband med det. Alternativt hur aktiv jag har varit innan jag ska äta eller hur aktiv jag kommer att vara därför. Dessa frågor funderar jag lite extra över men det är inget jag upplever som jobbigt. Jag känner min kropp så pass väl och vet hur den brukar reagera på olika saker i olika situationer så den här tankeverksamheten sätter igång automatiskt. Jag har sedan flera år tillbaka ätit enligt GI-metoden och det ha fungerat utmärkt för mig. Det har hjälpt mig hålla vikten och en god blodsockerkontroll. Jag tycket att den lämpar sig mycket bra för diabetiker eftersom den går ut på att äta råvaror som inte kräver att kroppen producerar för mycket insulin. Insulin är ett tillväxthormon, vilket gör att om kroppen producerar för mycket utav det hormonet går man lättare upp i vikt och får svårare att kontrollera blodsockret. Jag frossar i råvaror som inte påverkar insulinutsöndringen eller blodsockret särskilt mycket så som, grönsaker, proteiner, nötter, avokado, bulgur, quinoa, frön, hela korn mm.
Jag vill betona att mitt blodsocker har legat bra överlag under hela graviditeten. Visst har det hänt att jag haft en del höga världen någon enstaka gång. Men om man har det någon enstaka gång så ska man inte bli orolig över att det påverkar dig som mamma eller barnet i negativ bemärkelse. Förutsatt att ditt blodsocker ligger bra överlag och att du har ett bra HBA1c. Mina HBA1c världen har legat å mellan 5.2 och 5.6 nu under graviditeten, vilket har ansetts bra. Risken med för höga HBA1c världen är ju att barnet riskerar att bli för stort, d.v.s. öka för mycket i vikt vilket kan leda till komplikationer vid förlossningen. Detta var jag jätterädd för tidigt i graviditeten och såg därför till att pressa mitt blodsocker jättehårt vilket resulterade i en hel del insulinkänningar. Jag jobbar ju som förskollärare och vid ett tillfälle fick jag en insulinkänning i hallen när jag höll på att hjälpa barnen med kläderna efter en utevistelse. Helt plötsligt så kände jag hur benen gav vika och jag föll pladask ner på golvet och landade på en 4-årig pojkes ena ben. Han gjorde som tur var inte illa sig men blev väldigt förvånad över mitt avvikande beteende. Där låg jag och kunde inte ta mig upp. Benen bar mig inte längre och jag kunde inte prata, orden fastnade i munnen. Som tur var jobbade jag med en annan tjej som också hade diabetes så hon förstod direkt vad det handlade om. Hon sa med bestämd röst åt mig att sitta helt stilla tills hon kom tillbaka med mjölk och druvsocker. När jag sedan fått i mig denna föda blev det sakta men säkert bättre. Jag förklarade sedan för de chockade barnen på ett pedagogiskt sätt vad som hade hänt och varför. De blev nyfikna och ställde lite följdfrågor. Barn är underbara!
Ett par dagar efter den här händelsen fick jag även en mycket kraftig insulinkänning hemma på morgonen. Tur att Erik var hemma och kunde ta hand om mig när det hände. När han skulle väcka mig så ville jag inte vakna och han fick knappt liv i mig. Då misstänkte han lågt blodsocker och tog därför ett blodsockerprov på mig vilket visade på 0.8 mmol/l. Erik försökte då få i mig yoghurt och druvsocker men som vanligt när jag får en sådan här insulinkänning så vägrade jag att äta utan slogs och sparkades istället. Stackars Erik, det här var första gången som han hade sett mig få en insulinkänning och så blev jag sådär vild också. Cool och lugn som han är hanterade han situationen jättebra och fick mig till slut att äta. Efter ett tag blev det bättre och efteråt kunde vi skratta åt det. Stackars min älskling som helt utan förvarning hade vaknat upp med ett monster till fästmö. Tja, vi blev en erfarenhet rikare tillsammans.
De här händelserna inträffade ju ganska tidigt i min graviditet, dels för att jag pressade mig själv för hårt genom att ligga alldeles för lågt i mitt blodsocker men också för att kroppen höll på att ställa in sig på att vara gravid. Det var massor med hormoner som spökade så klart. Efter ett tag släppte jag lite på kontrollen och tillät mig att ha lite högre blodsockervärlden vilket resulterade i att jag slapp insulinkänningarna. Jag tillät mig detta för att jag började bli mer trygg i mig själv och inte vara å orolig för allt. Alla mina värden var jättebra på varje läkarbesök och ultraljuden visade på att min lilla bebis i magen följde sin viktkurva enligt tabellen. Jag tog till mig detta och kände mig rätt trygg i vetskapen om att både jag och mitt barn mår bra trots att inte blodsockret ligger helt perfekt hela tiden. Jag visste att jag kämpade för att hålla en god blodsockerkontroll och att alla prover visade p att jag också lyckades med det i det stora hela. Man ska inte vara alltför för hård mot sig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar