Kääääärlek!

Enorm och gränslös käääärlek är vad jag känner just nu! Tänk att man kan älska sitt andra barn precis lika mycket som sitt första. Jag var lite osäker på om det faktiskt skulle kunna bli så när jag var gravid med Leah. Jag menar, då var ju Hugo den underbaraste lille ungen i världen som i älskade över allt annat, och så skulle det senare komma en till lite underbar unge och dela hans plats. Var det verkligen möjligt... Jag hade så klart både läst och hört andra flerbarnsföräldrar berätta att det faktiskt var det och det föll sig helt naturligt och självklart, men jag kände mig ändå lite tveksam om en människa är kapabel till att känna precis samma enorma kärlek en gång till för ett annat barn...

Det visade sig ganska snart efter Leahs födelse att det var precis så. Jag kände samma enorma och gränslösa kärlek igen, och denna gång för prinsessan Leah. Kärleken bara växte och växte ju mer vi lärde känna varandra, och kärleken för Hugo fortsatte så klart också att växa under tiden. Det stora är att kärleken till barnen bara fortsätter att växa hela tiden, och blir om möjligt bara större och större för varje sekund, minut, dag och år :).

Just nu älskar jag att vara hemma med Leah och att även ha möjlighet att ha Hugo hemma från förskolan när jag eller han önskar så. klart att det har varit tufft emellanåt att ta hand om två små barn som det bara skiljer 16 månader emellan och när Hugo bara var 7 månader när jag blev gravid med Leah. Speciellt jobbigt tyckte jag att det var den första tiden eftersom Leah hade kolik de tre första månaderna. Det var väldigt påfrestande för hela familjen. Alla barn är ju fantastiska individer med olika egenskaper, och Leahs karakteristiska egenskaper de första 7 månaderna var att hon var underbar och trygg tjej men också väldigt envis och krävande. Så visst har vi haft det lite tufft här hemma emellanåt... Men nu de senaste 2 månaderna, efter sitt senaste utvecklingssprång, har hon blivit en lugn, nöjd, glad och fantastiskt mysig tjej som älskar att gosa, mysa, pussas och dansa med sin mamma till Carolas En stjärna lyser så klart. Nu är hon även mycket mer självständig och leker en del på egen hand. Så inte har jag någon brådska tillbaka till jobbet inte... Jag har räknat på föräldradagarna och insett att jag kan vara hemma med henne hela 2011 om jag vill :). Så just nu känns det fantastiskt att få vara med henne på dagarna medan hon är vaken och när hon sover få ägna mig åt mina andra intressen som består av att blogga, läsa, inreda Leahs rum, planera hennes dop- och 1-års kalas samt skriva klart Mosboken med Carro! Sedan är det en hel del tråkiga hemmasysslor som ska göras också men de ska ju göras öven när jag börjar jobba igen så det är ingen skillnad. Den här tiden i mitt liv kommer kanske aldrig tillbaka så från och med nu ska jag bara njuta och vara tacksam över den!