I am back!

Hej på er alla underbara läsare! Igår kände jag en stark drivkraft efter att börja skriva igen, så nu efter ännu ett barn, ett bröllop och en massa annat kul så är jag äntligen tillbaka här på bloggen. Det var en kort summery på vad som hänt det senaste året. Ni som fortsätter att följa mig kommer under resans gång få en djupare inblick i allt som hänt. Men nu tar jag vid där jag är idag istället för att ta vid där jag slutade sist!

För att fånga ert intresse igen ska jag bjuda på en liten rolig men ack så pinsam händelse... I lördags när våra vänner Carro och Jocke var här på middag så hade jag som vanligt ansträngt mig noga vad gäller val av mat och dukning mm. Man äter med ögat också! Efter en stund lånade Carro toaletten och när hon kom ut därifrån frågade hon mig om orkiden där inne var av plast. Nej, svarar jag bestämt. Den är riktig. Näää, säger Carro...är den verkligen det. Jag står på mig och hävdar bestämt att den är riktig. Erik säger inget eftersom han knappt notera blomman där inne trots att den stått dör i flera veckor nu! Carro tror att jag skämtar och säger återigen att den måste vara av plast. Jag säger att jag ska gå in och titta på blomman för att visa henne hur riktig den är. Erkänner inte att jag ändock börjar bli lite tveksam till om den faktiskt är riktig.... Men, hur skulle jag å andra sidan ha kunnat köpt en plastblomma i tron om att den var riktig och dessutom vattnet den en gång i v. sedan jag köpte den för ca. 3 v. sedan. Nä, den måste vara riktig tänker jag och går med bestämda steg in mot toaletten och orkiden. Carro följer nyfiket efter! Jag tar fram blomman och känner på bladen och säger till Carro att den nog är riktig ändå i hopp om att hon ska lämna det här ämnet nu. Men icke, envis som hon är känner hon också på bladen och säger att vem som helst känner ju att den hör blomma är av plast och att jag ska dofta på den. Ojojoj, nu känner jag att det är kört... Jag blir tvungen att erkänna att jag har köpt en plastblomma som jag trott varit riktig som jag dessutom har vattnat. Herregud! Både jag och Carro brister ut i gapskratt. Hon för att jag det var otroligt komiskt och för att jag kan vara så disträ ibland. Jag för att det är såååå pinsamt. Kan inte skylla på några amningshormoner heller eftersom det var månader sedan jag slutade amma. Jag drar till med att jag tyckte väl att den hade hållit sig bra i jämförelse med alla andra riktiga blommor som vi tidigare haft som bara dött. Erik säger att det är perfekt att vi nu vet vilka blommor vi klarar av att hantera. Jag menar, den här plastblomman klarade ju t.o.m av att bli vattnad!