Ny rubrik!

Som ni säkert lagt märke till har jag ändrat rubriken på bloggen. När jag skapade bloggen handlade den om hur det var för mig som diabetiker att vara gravid. Nu när Hugo är född så har den istället kommit att handla mest om honom och inte så mycket om min diabetes. Därför tyckte jag inte att den förra rubriken längre stämde överens med innehållet. Nu känns rubriken En förstagångsmammas dagbok" mer rätt.

Nu sitter jag på mitt favoritcafé Mocco på kungsholmsgatan. De har världens godaste kycklingsallad som jag precis har avnjutit i min ensamhet. Jag har nämligen barnvakt till Hugo nu. Helena tar hand om honom så att de ska lära känna varandra lite bättre eftersom hon ska bli hans gudmor. Sedan var det jätteskönt för mig att få lite egentid nu när Erik är borta i Wien på jobb. Jag är väldigt social av mig och trivs med att vara bland folk, men jag har också ett stort behov av att få vara alldeles ensam ibland. Därför känns det så himla bra att vi redan från början vande Hugo vid att vara bland andra människor och till och med lämna bort honom då och då. Då blir han inte så mammig sedan kanske... Har i och för sig lite delade känslor gällande det där... Å ena sidan vill jag att han ska vara lite mammig, att det i vissa situationer är bara jag som gäller och kan ge honom tröst. Å andra sidan tycker jag att det är jättebra att jag kan lämna bort honom till mina nära och kära utan något som hellst problem. Han kommer säkert tycka att det är helt ok att bli bortlämnad ett tag till framöver, men sedan kommer det säkert komma perioder när han blir lite mammig också....hoppas jag :).

Det känns så himla roligt med dopet. Det mesta i planeringsväg är klart förutom maten som vi ska bjuda på. Vi håller fortfarande på och spånar lite... Min farbror Leffe, som för övrigt är världens bästa kock, kommer att hjälpa oss med maten. Vi ska faktiskt åka över till honom i morgon på middag och diskutera upplägget lite. Då får jag träffa min gudson Jonathan och hans syster Josefin också. Kul! De ser säkert fram emot att träffa Hugo också. De känner sig väääldigt stora i hans närhet, trots att de bara är 4 och 6 år gamla. Eller bara och bara...de är fyra och sex år gamla. Stooora barn alltså! Det känns extra roligt att det Mika (brorsans sambo) som är präst, ska döpa Hugo. Det blir lite mer personligt då. Nu när Erik kommer hem ska vi sätta oss ner och göra i ordning inbjudningskorten så att de skickas ut så småningom.

Nu stänger de här på Mocco så jag ska ta en promenad innan jag beger mig hemåt.