Längesedan sist...

Ja, nu var det verkligen längesedan jag skrev sist och jag vet att det är många eller i allafall några (typ min mamma och Eriks pappa) som har efterfrågat fler inlägg. Jag kan skylla på att strömaggregatet till min nya dator har gått sönder och att jag väntar på att få en ny hemskickad till mig. Då det har varit en massa röda dagar över jul och nyår har det tagit lite tid att få den bara...väntar fortfarande. Nu skriver jag från min gamla dator men den är så stor och klumpig så när jag är en lattemamma på dagarna och är ute på vagnpromenader och hänger på fik (låter soft va...) så är den alldeles för klumpig att släpa runt på. Så fort jag får aggregatet lovar jag att fortsätta skriva så kontinuerligt som jag gjort tidigare. Känner nu när jag sitter här vid tangentbordet att jag har lite abstinens gällande skrivandet, och att jag knappt har kontroll över fingrarna. Tankarna vill inget hellre än att komma ut i ord på bloggen och fingratna vill inget hellre än vara ett medel för att det ska bli så. Tycker verkligen om att skriva. En spåkvinna från Australien spådde mig för en herrans massa år sedan och sade då att jag en dag skulle komma att skriva en barnbok. Nu har det gått nio år sedan dess och ingen barnbok ännu....men vem vet, en dag kanske...jag tror nog inte riktigt på minegen förmåga för att våga prova...ser det som ett alldeles för stort steg...jag tycker det är roligt att skriva äsch vet att jag är ganska bra på att handskas med det svenska språket men...från det till att verkligen ge sig på att skriva en bok. Nja...Jag skulle vilja att folk läste min blogg istället. Att den blev jättepopulär! Ja, man får faktiskt drömma. Men vill man att det ska bli mer än en dröm så måste man jobba för det, och det är väl det som är frågan...är jag villig att göra det. Börja skriva läsarbloggar på t.e.x tidningen Vi föräldrar eller internetsighten Allt om föräldrar. Men då måste jag ju börja om helt och hållet....jag vill ju att folk ska läsa det jag hittills har skrivit också. Börjar jag skriva där så måste jag ju börja om igen...Men jag kan ju alltid länka till den här bloggen. Jag är väl antagligen lite lat och har dåligt tålamod. Får jag en idé så vill jag se resultat på en gång. Helst innan jag har visat vad jag går för...jag vet ju bad jag går för själv men det gäller också att kunna visa det för andra och få dem intresserade. Då krävs engagemang, tid och tålamod. Måste se till att locka fram de egenskaperna hos mig själv nu så att drömmen blir lite mer än bara än dröm...

Det här var lite tankar och funderingar från mamman själv men i morgon skriver hon mer om sin underbara son Hugo, som det bara blir mer och mer underbart att vara med för varje dag som går. Att bli mamma har verkligen gjort mitt liv ännu mer meningsfullt! Der finns inget som går upp mot det.

Natti natti...

Förrästen....måste bara lägga in några bilder också...

Hm...det verkar inte gå. Jag provar att göra det på ett annat sätt mn då blir det på ett nytt inlägg...och går det inte får Erik hjälpa mig med det i morgon.

Natti natti igen!