Äntligen har jag fått min nya lilla rosa dator som Erik hade beställt åt mig! Den är sååååå fin och jättesmidig att ha med sig i skötväskan. Tack älskling, du är underbar!
Efter att ha varit på Bvc i fredags och diskuterat Hugos sömnsvårigheter på nätterna och olika sömnmetoder så kände jag mig som en dålig mamma...Man skulle absolut inte köra 5 minuters metoden på barnen förren de blivit minst 6 månader. Det enda som funkar innan dess är att ta upp och hålla barnet och låta det vara nära så länge det vill tills han känner sig lugn och trygg. Jag hade ju haft detta på känn redan andra dagen vi testade 5 minutersmetoden så jag var inte helt ute och cyklade. Men trots detta kände jag mig som en dålig mamma som hade utsatt honom för det här i två nätter i rad när det enda han behövde min och Eriks famn. Stackars liten...Ja, ja. Man kommer förmodligen alltid att gå runt med mer eller mindra dåligt samvete som nybliven mamma och undra vad man gör för fel när saker och ting inte funkar som vi tycker att de borde göra. Trots att vi slutade med 5 minutersmetoden i fredags har han fortsatt att vara otröstlig på nätterna. Det enda som får honom lugn är amningen. Ibland undrar man hur han kan äta så mycket som han gör. På kvällarna sitter jag och ammar varje timme. Lite jobbigt så klart men det är bra att han äter. Eriks pappa gjorde en intressant uträkning på hur mycket Hugo äter i förhållande till hans vikt. Det han äter vid varje mål är det samma som om jag skulle dricka ca. 2 liter fet mjölk vid varje måltid. Ibland är varje måltid varje timme...det är rätt så mycket mat! Han är en hungrig lite kille och njuter av mat precis som sin mamma.
Han har fortfarande jättesvårt att komma till ro på kvällarna och skriker väldigt mycket på nätterna. Han somnar först vid 04-tiden. Suck...Men det är mest synd om honom så klart som är så ledsen och har magknip. Många spädbarn lider av magknip den först tiden eftersom deras tarmar är väldigt känsliga och outvecklade. Har köpt magdroppar till honom på apoteket men de verkar ock inte ha hjälp ännu. Jag tycker så synd om honom och det finns inte så mycket jag kan göra för att det ska bli bättre mer än att försöka rapa honom, massera magen och cykla hans ben. Hoppas att det lindrar hans smärta lite i alla fall...
Vi fortsätter att kämpa på. Det blir säkert bättre om några veckor när han blir lite äldre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar