23/10-08

Det känns så himla skönt att jag inte kommer att gå över tiden vilket jag har hört att det är många som gör, speciellt med första barnet och om man väntar en pojke. Varför vet jag inte, men det är vad jag har hört i alla fall. Men som tur är så slipper jag det p.g.a. att jag är diabetiker. Det har sina fördelar också även om det är jobbigt emellanåt. Om inte vattnet har gått eller värkarna har satt igång så pass mycket att det skulle vara dags att åka in, så blir jag igångsatt. Det innebär att det max är 2 1/2 v. kvar nu tills det är dags för mig att krysta ut lilla Hugo. För varje dag som går känner jag mig tyngre och tyngre. Jag är tacksam för att jag inte lagt på mig alltför många gravidkilon. Hittills har jag gått upp 11 kg så jag kanske landar på 12-13 kg totalt. Det får jag vara nöjd med. Det är tack vare GI-kosten, alla mina promenader och att jag hållit mig vardagsaktiv. Jag tar t.ex. alltid trapporna istället för hissen. Det är klart att det inte alltid känns jätteroligt att ge sig ut och promenera, speciellt inte när man känner sig så tung som jag gör nu. Klarar man av att promenera eller röra på sig på något annat sätt tycker jag att man ska göra det så länge man kan. Det handlar mycket om vilken mental inställning man har till motion och rörelse. Det mesta går bara man vill det tillräckligt mycket. Även de personer som har en väldigt jobbig graviditet med alla möjliga besvär tror jag kan vara fysiskt aktiva i någon utsträckning. Många utav de besvär man har kommer troligen att förbättras eller rent av att försvinna i samband med den ökade fysiska aktiviteten. Jag är övertygad om att motion och fysisk aktivitet förebygger eventuella komplikationer senare i graviditeten.